Naturen, vanorna, tiden, moralen

Naturen, tiden, vanorna och moralen är andra och sista delen av den diptyk som började med Heterofil. Den vill fördjupa undersökningen av de normer och mer eller mindre uttalade överenskommelser som präglar delar av våra liv. Den försöker precis som Heterofil att driva idén om språket som en upprätthållare av våldsstrukturer i vardagen och vill undersöka det våld som vi utsätter varandra för genom att benämna vissa saker och ta andra för givna, genom att låta vissa företeelser vara underförstådda. Den vill problematisera det som anses normalt; begrepp och företeelser som används utan att vi någonsin egentligen ger dem ett innehåll, ord som vi bygger vår världsbild och vår samhällssyn på; ord som normal, förhållande, familj, respektive etc.

Till skillnad från Heterofil handlar den mindre om de tydliga normerna – som gäller sexualitet och kön – och mer om de dolda, dem vi upprätthåller genom att utgå från vårt eget känsloliv, våra medvetna eller omedvetna värderingar och framför allt genom våra vanor; genom att låta dessa fungera som måttstock för
att bedöma resten av mänskligheten. Den vill därmed gå till angrepp mot och undersöka det tänkbara våldet i att bortse från de inre motstånd, dolda erfarenheter och associationer som ligger till grund för varje verklighetsuppfattning och som i sin tur formar verkligheten; bestämmer våra minnen. Den försöker närma sig språkets isolerande tendenser; kontaktlöshet och oförmåga till förståelse när ord och begrepp inte definieras och när de aldrig någonsin uttalade överenskommelserna moraliserar och normaliserar våra liv.

Recensioner

 

Skådespelarna, som gör ett lysande arbete, till bristningsgränsen koncentrerat (...) det är med skärpta sinnen man sitter där och spärrar upp ögon och öron för att på nära håll se hur det går till när teatern bryter ny mark. / KVP

Det är dessa skiktningar av ord, text, röst, betydelse, berättelse som gör Ouzounidis så oavlåtligt fascinerande. / SKD

Innehållet är så sprängfullt med spännande tankar, och så kompromisslöst genomfört. / SDS

Det är som en rubbad version av "Frukost i det gröna". Det är i mina ögon Weimars allra bästa, utan tvekan mest atmosfärrika och suggestiva uppsättning så här långt. / DN

Pjäsen är en postmodern deklaration om mänskliga rättigheter, så rik och mångsidig att den stimulerar tänkandet för mycket lång tid framöver. Christina Ouzonidis är en enastående regissör som med sin konstnärliga perfektionism når mycket långt. (...) "Naturen, vanorna, tiden, moralen" är en självdeklaration av synnerligen högt och bestående värde. / HD

På några få minuter förmår Teatr Weimar i en blomstrande kombination av regi, scenografi och kostym gå genom människans hela historia och väva samman både den kristna och den sekulariserade föreställningen om Människan fram till i dag. / Kulturen

En föreställning så helgjuten i sin skapade naturlighet. / P1, kulturnytt

De talar polyfont och lågmält om verklighetens förändring över tid, om sanningen som ett sken, filtrerat genom tid, rum, perspektiv, vanor, medvetande. De är spelfigurer som reflekterar språkets banor genom verklighet och minnen. / SVD


 

Produktionsfakta

Text och regi: Christina Ouzounidis.
Medverkande: Pia Örjansdotter, Daniel Nyström och Ester Claesson
Ljud: Henning Lundkvist
Rum: Christina Ouzounidis, Jenny Ljungberg och Johan Bergman
Ljus/kostym: Johan Bergman
och Jenny Ljungberg


 Premiär: fre 2/10 2009