Britney is dead. Hail Britney!

Britney is dead. Hail Britney! är den andra delen i serien moderna klassiker där Teatr Weimar undersöker nutida arketyper och myter för att få syn på vår samtid - ett arbete som startade med Tarzan i Europa. I Britney is dead. Hail Britney! tittar vi på Britney Spears och hennes iscensättning av sig själv och försöker förstå vad det berättar om vår tid.

Från de tidiga låtarna, Baby, one more time via I´m not a girl (not yet a woman) till dagens Piece of me har Britney Spears (säkert med hjälp av smarta rådgivare) teatraliserat sitt eget liv och byggt upp en mytologi kring sig själv och sin person. Hon kommentarer handlingar ur sitt liv i videor och texter och får det att framstå som hon själv styr sitt eget öde.

I’m Miss American Dream since I was 17. Don’t matter if I step on the scene or sneak away to the Philippines. They still gonna put pictures of my derrière in the magazine. I’m Miss bad media karma. Another day, another drama. Guess I can’t see the harm in working and being a mama and with a kid on my arm. I’m still an exceptional earner. You want a piece of me

Texten är tagen ur just Piece of me. Hon har iscensatt sig själv med skoluniform, utmanade poser och en ständigt gäckande dubbelhet vad gäller sin egen sexuella erfarenhet och kritiseras och bedöms på bloggar och internetforum som om bilden av henne som man läser om och ser på tv vore verklig. Bilden av självet omdefinieras hela tiden för att anpassas till media och i slutänden oss konsumenter för att sälja hennes skivor och filmer.

Och media skapar i sin tur en alldeles egen berättelse om Britney Spears för att sälja lösnummer på sina tidningar. Media och artist fungerar i perfekt symbios för att maximera sina vinster.

Men problem uppstår när hon nu försöker bryta sig ur denna överenskommelse med media och publik för att bli "sig själv". Det låter sig inte göras så enkelt. För nånstans på vägen har dessa mediebilder börjat leva sitt eget liv och istället blivit den som definierar. Britney Spears har blivit ett citat av ikonen Britney; henne som vi läser om, henne vi ser på tv. Och den enda metoden som verkar finnas för att bli lämnad ifred är att rasera bilden av sig själv. Att bli någon annan. Vem den andra nu egentligen är. Sig själv?


Recensioner

  "Monologen om Britney är ett av de mer fängslande försöken till att fånga vår medieinfekterade tid jag har sett på teaterscenen. (...) Jag skulle vilja kalla Linda Ritzéns gestaltning för heroisk: inte så mycket för de koreograferade dansscenerna - som i och för sig är brutalt träffande - utan snarare för hennes förmåga att behålla fokus utför textens branter. Ritzén skapar rum efter rum, fyller det ena med taktil närvaro, det andra med explosiv attityd."/ KVP

"Som en representant för en nutid är hon iskallt läskigt tydlig: en snabbväxt produkt som fortfarande är ung med redan förbrukad. (...) Linda Ritzén som Britney får Teatr Weimars enkla scenrum att expandera. Hon gör sönderfallet trovärdigt in i varje detalj, språket, rösten, språket, kroppen och blicken. Hennes energi håller starkt hela föreställningen" / SKD

"Det uppbrutna språket och de upprepande meningarna känns igen från Dahlqvists tidigare pjäser och fungerar som en träffande beskrivning av en människa som inte längre existerar i den skepnad som hon en gång var. Linda Ritzén gör ett drabbande porträtt och skapar trots scenografins frånvaro av attribut rum på rum. Trots textens vindlande irrgångar lyckas hon hålla både närvaro och tempo uppe. Imponerande." / nummer.se

"Den intensiva texten kraschar mot den liksom utspädda, undflyende Britney och det borde vara helt omöjligt att förkroppsliga allt detta. Men Linda Ritzén går rakt in på scen och bara gör det, med total närvaro. Det är en fantastisk prestation. Britney kunde inte ha gjort det bättre." / AB

"Linda Ritzén fångar virtuost denna alienation hos en kvinna som bara blivit spegelbilder av tomhet. Jörgen Dahlqvists pjäs och iscensättning har en akut relevans i en tid där miljoner tv-tittare flockas kring Idol-programmen och röstar på ungdomar som i likhet med tonårsstjärnan Britney villigt låter sina personligheter slaktas av vulgariserande stylister och musikagenter." / SVD

"Det är sällan man får se hybriden mellan ytligaste populärkultur och filosofisk djupanalys på en och samma scen, med en och samma skådespelare, under en och samma timme. (...) Linda Ritzén gör en imponerande gestaltning, ömsom är stjärnan ett truligt förvuxet barn, ömsom kan hon nyktert betrakta sig själv utifrån." / HD

"Min medpublik är entusiastisk, men jag har svårt att ta föreställningen till mig. (...) Jag känner mig snärjd, som när tidningarna ideligen skriver om Britney Spears och sedan kommenterar varför tidningarna ideligen skriver om Britney Spears. Britney är död. Jag antar att jag hade hoppas se henne återuppstå." / SDS



 

Produktionsfakta

Medverkande: Linda Ritzén Inscenering: Jörgen Dahlqvist Rum/ljus/kostym: Jenny Ljungberg och Johan Bergman
Koreografi: Veronica Näslund
Regiassistent: Isak Rynell

Premiär fre 18/4 2008