Tarzan i Europa

I melodramen är allt på liv och död. Det finns inget mellanläge, inget allmänt, inget kanske, utan allt är av yttersta vikt. Den formen är såklart lockande när man ska arbeta med en aristokratisk djungelman, hans europeiska flickvän och deras apkompis samt en högriskkapitalist som sadlat om till biståndsarbete.

Tarzan i Europa rymmer därför alla melodramens viktigaste beståndsdelar: ett plan som störtat i djungeln, en dödförklarad som sedan visar sig leva, svek, löften som inte infrias, längtan och kärlekstörst, möten på hotell i en europeisk storstad, besök på nattklubb men också mullrande dieselgeneratorer ute i den mörka djungeln och kojor långt upp i träden dit man bara tar sig med lian.

Intrigen är lika enkel som genial. Som en dinosaur kommer Tarzan till Europa för att söka räddning åt en afrikansk by som står inför katastrofen. Men Europa kan inte erbjuda det han önskar. I stället hamnar han mitt i en ekonomisk karusell av konsumism och bistånd där det finns många hjälpsamma men bara om det gynnar deras egna intressen.

Tarzanmyten gör det möjligt att vända blicken mot oss själva. Eller kanske snarare sätta en spegel framför vår egen blick. Att belysa vår strävan att hela tiden försöka hitta storskaliga lösningar för att få världen att bli som vi vill. Våra, vad det verkar, närmast outsinliga behov av ideologier att klänga oss fast vid. Det här är en pjäs om oss, inte "den andre".

Och genom melodramens form är det möjligt att föra ned dom grandiosa projekten och idéerna till den enskilda människan. Utopin får sin orsak och verkan inne i människan, i det där kaoset som uppstår hos oss alla när vi brottas med dom allra största känslorna: kärlek och hat, svek och längtan. Liv och död.

Produktionsfakta

Text: Jörgen Dahlqvist och Fredrik Haller
Medverkande:
Matthias Thorbjörnsso, Petra Hultberg, Peder Holmoch Pia Örjansdotter

Regi: Fredrik Haller
Scenografi: Katarina Elvén
Kostym: Jenny Ljungberg
Ljus: Johan Bergman

Premiär 15/2 2008