|

Tarzan i Europa
I melodramen
är allt på liv och död. Det finns inget mellanläge,
inget allmänt, inget kanske, utan allt är av yttersta vikt.
Den formen är såklart lockande när man ska arbeta med
en aristokratisk djungelman, hans europeiska flickvän och deras apkompis
samt en högriskkapitalist som sadlat om till biståndsarbete.
Tarzan i Europa rymmer därför alla melodramens viktigaste beståndsdelar:
ett plan som störtat i djungeln, en dödförklarad som sedan
visar sig leva, svek, löften som inte infrias, längtan och kärlekstörst,
möten på hotell i en europeisk storstad, besök på
nattklubb men också mullrande dieselgeneratorer ute i den mörka
djungeln och kojor långt upp i träden dit man bara tar sig
med lian.
Intrigen är lika enkel som genial. Som en dinosaur kommer Tarzan
till Europa för att söka räddning åt en afrikansk
by som står inför katastrofen. Men Europa kan inte erbjuda
det han önskar. I stället hamnar han mitt i en ekonomisk karusell
av konsumism och bistånd där det finns många hjälpsamma
men bara om det gynnar deras egna intressen.
Tarzanmyten
gör det möjligt att vända blicken mot oss själva.
Eller kanske snarare sätta en spegel framför vår egen
blick. Att belysa vår strävan att hela tiden försöka
hitta storskaliga lösningar för att få världen att
bli som vi vill. Våra, vad det verkar, närmast outsinliga behov
av ideologier att klänga oss fast vid. Det här är en pjäs
om oss, inte "den andre".
Och
genom melodramens form är det möjligt att föra ned dom
grandiosa projekten och idéerna till den enskilda människan.
Utopin får sin orsak och verkan inne i människan, i det där
kaoset som uppstår hos oss alla när vi brottas med dom allra
största känslorna: kärlek och hat, svek och längtan.
Liv och död.
|
|
Produktionsfakta
Text:
Jörgen
Dahlqvist och Fredrik Haller
Medverkande:
Matthias Thorbjörnsso, Petra Hultberg, Peder Holmoch
Pia Örjansdotter
Regi: Fredrik Haller
Scenografi: Katarina Elvén
Kostym: Jenny Ljungberg
Ljus: Johan Bergman
Premiär 15/2 2008
|