|
Minnet
av det förlorade äter mig inte inifrån
Minnet
av det förlorade äter mig inte inifrån, är en sorts
fortsättning till arbetet med Christina Ouzounidis pjäs Verbet
tala som spelades på Teatr Weimar under förra året, där
hon genom fixering vid ord och upprepningar prövade vad som finns
bakom vissa påståenden. Den här gången använder
hon sig av sådana konkreta negationer som titeln anger. Genom att
undersöka upprepningarna och spelbarheten i dem är det samtidigt
ett sätt att försöka komma inpå människans behov
av att hävda ståndpunkter och vad som föder det behovet.
Pjäsen är på så sätt ett försök att
komma åt den sorgliga mänskliga tendensen att förneka
svagheter, upprätthålla självbilder och på så
sätt avlägsna sig från det hon på djupet längtar
efter.
I iscensättningen av Kassandra försökte hon frilägga
den handling orden rymmer genom att skala av så mycket fysisk handling
som möjligt. Vad som paradoxalt nog hände när hon skalade
bort de teatrala uttrycken var att föreställningen i sin enkelhet
uppnådde en ny sorts teatralitet. Hon kommer att fortsätta
med den avskalade formen eftersom den blottar och därför gynnar
texten. Men mycket mer än i Kassandra går inte skala bort.
Därför har hon inlett ett samarbete med en koreograf. Medan
hon skalat av all fysisk handling, så kommer han att lägga
till fysisk aktivitet, men utan den betydelsebärande mening som de
fysiska handlingarna på teatern har. Tanken är att stilisera
föreställningen ytterligare, men med hjälp av en annan
konstform. Hon vill hitta ett sätt att förstärka den strama
formens teatralitet, men låta en annan konstform ta vid där
föreställningens formspråk annars skulle ha slutat, utan
att den ena formen underordnar sig och gestaltar den andra.
|
|
Minnet
Manuskript
och inscenering: Christina Ouzounidis
Koreografi: Martin Forsberg
Skådespelare
Pia Örjansdotter och Malena Engström
Ljus:
Johan Bergman
Premiär
27/10
|